Fredagsmys i Skärvången

Jag är tillbaka till ”brottsplatsen” där jag förskansat till mig alla mina matlagningskunskaper och intresset för friluftsliv och natur. Jag är hemma i Skärvången igen hos mina föräldrar och får vara med om det där unika som sker när snödrivorna bit för bit smälter undan så man kan räfsa en liten bit i taget och man nästan med blotta ögat kan se hur det börjar spira av grönt efter räfsan. Igår smälte snön bort från rabarbertuvan också men under det sista av snötäcket hade den redan tittat opp men sina mörkröda knoppar.
Och ljuset….ljuset häruppe är fantastiskt. Det är fortfarande en dryg månad till midsommar och det vill liksom inte bli mörkt på kvällarna. Det blir ljust tidigt också så det där med sömnen funkar väl sådär, men vad gör det. Jag njuter.
Nu under pandemin när jag haft möjlighet att vara ”hemma” några gånger och varit helt ledig så harman fått tid att reflektera.
Alltså dessa två fantastiska människor som är min far och mor….jag förundras mer och mer över deras gedigna kunskap och den oförtrutna strävan som finns kring att leva med årstider och naturen inpå knutarna. I förrgår när solen sken stod de på vedbacken och kapade och klöv björkved som ska travas. Det ska göras nu för att den ska torka innan midsommar enligt den gamla bondepraktikan. Och den veden är viktig för den ska användas till allt tunnbrödsbak under året.
I går regnade det och då blev det handarbete för mamma, en kudde broderades färdigt och sen satte hon sig vid vävstolen en stund där vackra och eftertraktade trasmattor blir till. Mattrasorna är sedan länge klippta av alla gamla överblivna textiler.
Från verkstan hördes ett evigt knackande där pappa stod och bitade upp en stor bit ”shaga” med hammare och kniv (kort beskrivet: en parasit som växer på björk och som är sprängfylld med antioxidanter) Den hade hämtats från skogen och kommer nu att bli ett te som dagligen dricks. Det är väl det här som gör att de är friska som nötkärnor.

Det här är något som ständigt pågår och är en så naturlig del av deras liv. Det har alltid varit så, även under min uppväxt.
Snart ska det plockas granskott och nässlor och de ska sås och planteras och skördas och det görs med en sådan andakt och respekt för naturen och moder jord. Det ska testas, provas och utforskas. Så mycken klokskap och nyfikenhet.
Jag hoppas att jag kan föra vidare en liten gnutta av deras kunskaper till andra. Så medan jag sitter och skriver det här, så inser jag faktiskt varför jag startade en matblogg.
Jag vill ju dela med mig av allt fantastiskt kring mat- och smakupplevelser som jag fått lära mig. Jag vill ju dela detta med er! Ha en skön helg!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s